Bang Pae Safari

Igår var jag och min svägerska Therese iväg på en liten safariutflykt.

Vi började med en kort jungletrekking till vattenfallet Bangpae.

Det var inte långt att gå men stigen var lite svår på vissa ställen eftersom det var brant, stenigt och lerigt. Det är en fördel om man har bra skor som sitter fast på fötterna. Det var lite mysigt att gå där även om jag gick och sneglade efter ormar hela tiden :)

Eftersom det är torrperiod här nu så var det inte så mycket till vattenfall. Det var ett baby waterfall som guiden sa. Jag kan tänka mig att det är häftigt att se när det regnat mycket men nu var det inte så mycket att se.

Efter vattenfallet besökte vi ett Gibbonprojekt som låg bredvid. Det var en engelsk man som berättade för oss om projektet som verkligen var jättebra. Tyvärr fick vi lite för lite tid här så vi fick stressa iväg efter de andra utan att ha hunnit besöka deras butik eller ställt några frågor.

Här är en informationstavla om projektet och om aporna som bor här och deras historia.

Såhär går det då till. Människorna vill ha en apa för att tjäna pengar på den genom turisterna. Ofta ser man apor som man får fotografera sig med mot pengar (som jag gjort, dumma mig), eller apor på barerna som är utklädda och röker och dricker sprit. Hemskt! Man vill då ha en unge och för att få tag i den måste man skjuta mamman. Familjen försöker då skydda ungen och man måste skjuta hela familjen. Det går alltså ca 9 döda apor på en fångad unge. Ofta dör ungen också när den ramlar ner från trädet och då letar man upp en ny. Det här projektet räddar de här aporna från sin fångenskap hos människor och gör dem redo för att släppas ut i det fria igen. Tyvärr fungerar det inte för alla utan det fanns några apor där som var utom räddning. Antingen var de sjuka eller så var de så beroende av människan att de inte kunde eller ville leva i det fria. Här på projektet kunde man adoptera en apa under en bestämd tidsperiod, och det innebar att man betalade maten och annat för att den skulle ha det bra.

Efter gibbonprojektet var det elefantridning. Jag hade sett fram emot det men i sista stund kommit på att en elefant är ju stor och jag är dödligt höjdrädd! Men det gick över förväntan. Jag var lite rädd vid några tillfällen när vi skulle dels ner för en lerig slänt med trappsteg och dels upp för en brant, smal, lerig slänt.

När de blev plant frågade han oss om vi ville kliva ner från vår plats och sitta på elefantens hals. Jag vågade absolut inte utan satt och höll i mig krampaktigt, men modiga Therese gjorde det! Hon fick sitta där den sista biten av turen medan vår elefantskötare sprang före oss och tog kort.

Sedan fick vi lära oss lite om rubbertapping, alltså utvinning av gummi. Det utvinns ur ett speciellt träd som inte växer naturligt i Thailand utan de importeras och planteras. Man kan se ibland när man kör utmed vägarna långa rader av dessa träd med en liten kopp fastsurrad kring stammen. Man utvinner saven på natten eftersom det rinner bättre när det inte är så varmt.

Här hänger det färdiga gummit som manglats till en brun matta. Detta är vad som skickas till fabriker för förädling.

Nästa aktivitet var att åka Buffalo Cart. Det var inte så roligt för oss men jag kan tänka mig att små barn uppskattar det mer. Det var en liten runda på en stor plan där man fick åka ett varv, ungefär som på ponnyridning. Det kändes mest fånigt.

Nu är vi framme på det sista stället och det var ett fiskeläge som var väldigt mysigt och genuint. Det kändes verkligen att man var i Thailand när man var här.

Longtailbåtar.

Programpunkten var att åka kanot i mangroveskogen. Det var jättemysigt och fridfullt. Vi paddlade inte själva utan vi kunde bara sitta och fota och slappna av.

Här glider vi in bland mangroveträden.

Efter kanotturen fick vi lunch på den flytande restaurangen. Vi fick en soppa med bläckfisk och räkor i , fried rice, friterade grönsaker och fisk. Det var en mysig dag och jag tyckte bäst om elefantridningen och kanotturen. Ett minus var att det kändes lite stressigt och vi kom hem långt före utsatt tid. Jag hade gärna åkt kanot lite längre och fått lite mer tid på gibbonprojektet.

Den här utflykten lämpar sig inte alls för rullstol. Jag måste nog tyvärr säga att den är en omöjlighet även om jag försöker att vara positiv.

Lotta